Jag har nog alltid fascinerats av keramik och att skapa i lera, redan som barn. Men när jag växte upp var det inte så vanligt att gå kurser. Jag tror inte ens att jag visste att det fanns en sådan möjlighet. I stället blev det mycket skapande i akvarell och teckning.

När jag sedan läste till arkeolog var det just keramiken som jag tyckte var extra intressant, och jag funderade på om det var något jag kunde fördjupa mig i. Men det var inte förrän jag började söka jobb och flyttade ner från Stockholm till Malmö som jag tog tag i saken.

När jag hittade en gammal sparkdrejskiva på en loppis 2017 såddes ett frö. Året efter skaffade jag egen brännugn och startade mitt företag. Tanken var att jag skulle kombinera keramiken med trädgårdsdesign – en av mina andra passioner. Samtidigt gick jag ner i tid på mitt ”vanliga” jobb och började läsa till trädgårdsarkitekt. Men jag insåg ganska snart att det var i keramikverkstan jag ville vara, inte sitta framför en dator och designa trädgårdar och skriva växtlistor. Sen 2021 jobbar jag enbart med keramik.

Keramik är så taktilt, både i själva skapandet men sen även det färdiga alstret. Att kunna skapa sina egna fysiska föremål var ju jättehäftigt då i början, särskilt med tanke på att jag alltid har varit intresserad av inredning och design. Jag tycker det skulle vara roligt att göra samarbeten med någon arkitekt eller inredningsarkitekt/inredare men även mode och smyckesdesign. Egentligen inom vilket kreativt område som helst hade varit roligt att hitta synergier.

Jag arbetar i stengodslera, som jag antingen drejar på min sparkdrejskiva eller formar för hand genom ringling och tumning. Ofta har jag skissat en idé i förväg som jag utgår ifrån, men ibland får händerna skapa fritt.

Jag kommer ständigt på nya saker jag vill göra, men hinner tyvärr bara med en bråkdel eftersom det finns så mycket annat som också måste göras. Skulle det ändå hända, är det bästa botemedlet att sätta sig vid drejskivan och dreja utan en plan – och bara se vad det blir. När jag skapar mina skulpturala vaser hamnar jag i riktigt flow – då försvinner både tid och rum. Jag lyssnar gärna på poddar medan jag arbetar, och händerna jobbar nästan av sig själva.


Min kreativa drivkraft ligger både i själva skapandet – att förverkliga en idé och göra den till något fysiskt – och i att utveckla en form och driva den framåt.

Det beror helt på vad jag har på gång. Om det till exempel är en beställning av skålar eller liknande, börjar jag med att skära av och väga leran. Sedan älter (knådar) jag den innan jag börjar dreja.

Skålarna får sedan stå på tork till nästa dag, då jag beskickar dem – det vill säga snyggar till nederdelen och undersidan. Därefter får de torka i ungefär en vecka innan jag kan skröjbränna dem. När det är klart glaseras de, och efter någon dags torktid bränner jag dem ytterligare en gång.

Eftersom varje föremål tar lång tid från start till slut arbetar jag ofta parallellt med flera olika saker. Jag lyssnar alltid på något när jag är i keramikverkstaden. Ska jag dreja något stort behöver jag kraft, eftersom det är tungt att arbeta med en sparkdrejskiva – då blir det ofta hög, energifylld musik. När jag glaserar föredrar jag däremot lugn och meditativ musik.


Vill du veta mer om Anna så kan du följa henne på @lovolera eller besök hennes fina hemsida.