Låt oss gå in i trädgården. Vi öppnar den lilla snirkliga grinden och går in. Gruset knastrar under våra fötter och humlor och bin surrar en liten välkomstmelodi. Längs grusgången växer pioner, blåklockor och solhattar. Stolta vajar de i vinden och följer oss med blicken. Gången leder upp till ett gammalt hus med vacker glasveranda. Här sätter vi oss en liten stund och tittar ut genom skira spetsgardiner på rosor och kaprifol som nyfiket klänger in genom fönstret. Sedan snurriga av väldoft går vi vidare till husets baksida där köksträdgården breder ut sig. Kål växer allvarliga i långa rader, morötter och lök leker tafatt och örterna viskar fram sina ljuvliga dofter.

Vi vandrar in i skogen med bara fötter över den mjuka mossan. Granarnas genar håller oss i handen längs vägen och ger oss skydd. I den mörka tjärnen växer näckrosorna och de ruvar på sina hemligheter medans vi smyger förbi. Några barr sticker oss i foten och torra grenar knaster där vi går. Vi kommer ut på ängen och här dansar vitsipporna. Här lägger vi oss ner i gräset och vilar en stund i solen. Himmelen är blå med några tussiga moln som tittar ner på oss och några fåglar flyger högt uppe i det blå.

I fantasin vandrar vi omkring i en värld där allting kan hända. Här är det fritt och formerna får flöda dit de vill. Det finns inte alltid en tanke om vad allt ska bli, en vandring i utforskande där vi kan växa. Här går vi hand i hand med sprakande färger och lugna streck över stora utsträckta former och möts av förvildade blommor. Blommor med stora kronblad och ibland med små det beror lite på. För det är känslan som får styra. Ibland får vi rulla runt i mjuka runda former.